lifesjourneys

Swedish

I Maj blev jag anfallen av en man, jag har ingen aning om varför han anföll mig självklart så försvarade
jag mig, jag hade inte varit i slagsmål på mycket länge om jag ska vara ärlig så mins ja inte ens
när det var, förmodligen i högstadiet vilket är mycket länge sedan.
Hur som hällst så underskattade jag min egen styrka och snabbhet resultatet blev
att han bröt några revben, näsan och fick stötskada på ena ögat (vad det nu innebär).

Efter händelsen så såg han ut som köttfärs i ansiktet och jag ville bara därifrån så ja drog
men efter att ha gått cirka 20-30 meter så ringde jag polisen och förklarade att det hade
varit bråk, så jag talade om vart jag var så de kom och plockade upp mig vid Konsum.

När vi åkte förbi plattsen där allt hade hänt så stod det en ambulans där och plockade upp manen och körde honom till sjukhuset.
Och jag fick åka med till polisstationen för att förhöras, eftersom det var självförsvar så trode jag givetvis att
jag skulle få gå hem efter förhöret men ack så fel jag hade, de satte mig i fyllecell (jag var inte full, de har inga andra celler)

Känslan att bli inlåst i en cell efter att ha varit tvungen att använda självförsvar var ytterst orättvis, jag behövde dock
bara sitta i fyllecellen i cirka 3 timmar när de kom och öppnade dörren och bad mig följa med och återigen var ja
övertygad om att jag skulle få komma hem och sova men inte heller denna gången blev det som jag trodde.

I Stället för att få komma hem så satte de handfängsel på mig och körde mig till aresten i Karlstad, om mitt ögonmått inte är helt fel så är cellerna cirka 8-9 kvadratmeter med en säng och ett skrivbord och det är otroligt kallt, fillten jag fick var tunnare än ett lakan plus att man inte får ha långärmad tröja på sig så stundvis så var kylan nästan outhärdlig, i den cellen fick jag sitta i tre dagar.

De hade beslutat att jag skulle flyttas till häcktet i stället, och allt detta utan att få ringa ett samtal, och eftersom jag bor hemma hos mina föreldrar så ville jag gärna ringa så att de skulle veta vart jag var, att vara borta dagar i sträck utan att höra av mig är inget som jag gör jag hör alltid av mig till någon i familjen så att de alltid vet vart jag är.

Men bortsett från det så var det ganska så soft i häcktet jag fick ett bättre täcke och kudde och där finns desutom en tv med en hel del kanaler och det finns och en hel del böcker man kan välja mellan så man behöver aldrig vara helt sysslolös, de väcker en vid 08:00 och man får frukost vid 08:30 tiden mellan 09:00 och 10:00 får man chans att röka, och efter det så får man möjlighet att komma in i ett motionsrum, de kommer med mat igen vid 12 tiden och vid 16 tiden och senare vid 20:00 tiden så kommer de så att man får en frukt till kvällen.

Det värsta med min månad i häcktet var den totala isoleringen mina restriktioner inebar att jag inte fick träffa någon annan än plitarna.

Sen i Juni kom rättegången och den gick inte ricktigt som jag hade väntat mig, jag var ju övertygad om att jag skulle släppas till hänsyn för nödvärnslagen men det stämde inte ricktigt heller, jag stod åtalad för Krov Misshandel och övergrepp i rättsak. Åklagaren yrkade på 2 års fängelse.

Manen hade sagt att jag hade hotat honom till livet om han gick till polisen (vilket jag givetvis inte hade gjort)


Det var två personer som vittnade en av dem vittnade presic som den personen hade uppfattat läget och jag
tyckte inte att det var några som hällst problem, dock så var inte det andra vittnet riktigt lika bra då den personen
tycker ytterst illa om mig av en anledning som jag inte ens vet om själv, hur som hällst det vittned hade bestämt sig för att göra det så svårt för mig som möjligt och räknade upp lögn efter lögn det tycktes aldrig ta slut.

Men men då rättegången var över så fick jag åka hem och vänta på domen och när den kom så kan ja säga att det förmodligen var den värsta choken jag någonsin har fått, Tingsrätten hade slagit domen skyldig till båda åtalspunterna (Grov misshandel och Övergrepp i rättsak)

De tycker att ja ska avtjäna 1 år och tre månader i fängelse det var domen jag fick,
så jag blev givetvis mycket upprörd, övergrepp i rättsak förstod jag inte ens hur de kunde
fundera över att fälla mig för.
För det första så var det ord mot ord sen så var det faktiskr jag som ringde polisen cirka 5-10 minuter efter händelsen och talade om vart jag befan mig och vart mannen befan sig. Skulle jag hota honom till livet om han gick till polisen för att själv 5-10 minuter senare ringa till polisen?

Hur som hällst så fort jag fick min dom så ringde jag till min advokat och det första han sa när han hörde att det var jag var "Ja förstår att du vill överklaga"
han förstod inte heller hur de kunde fälla mig för detta.

Så just nu är jag hemma och väntar på Hovrättens utslag om hur det blir, rättegången var i början på Juni och tre veckor efter det så skickas överklagan in, så sen dess har jag bara kunnat sitta och vänta, att vänta på en dom känns lika illa som straffet eftersom man är låst där man är man kan inte åka utomlands eller skaffa jobb i en annan komun eller börja en utbildning eftersom man vilken dag som hällst kan få ett brev från hovrätten som säger att ja ska infinna mig för ett fängelse straff.


English version

In May, I was attacked by a man, I have no idea why he attacked me and of course, I defended myself
I had not been in a fight in a long time if I'll be honest, I do not remember when was the last time.

Anyway, I underestimated my own strength and speed, the result was
that he broke some ribs, nose and bruising to the eyes.
After the incident he looked like ground beef in the face and I just wanted to leave.
But after going 20-30 yards, I called the police and explained that it had
been fighting, I told him where I was, so they came and picked me up.

When we went past the place where everything had happened, it was an ambulance there and picked
up the man and drove him to the hospital. And I had to go to the police station for interrogation
because it was self defense I thought of course that I would go home after the hearing
but oh so wrong I was, they put me in the detox cell (I was not drunk, they have no other cells)

The feeling of being locked in a cell after being forced to use self-defense was extremely unfair,
I needed only to sit in complete cell for about three hours when they came and opened the door
and asked me to follow and once again I was convinced I would get home and sleep but not this time either.

Instead of getting home they put handcuffs on me and drove me to a cell in Karlstad, if my eye measurements
are not entirely wrong, the cells are about 8-9 square meters with a bed and a desk and it's really cold,
the blanket I received was thinner than a sheet plus you can not have long-sleeved shirt on so at times it was
cold almost unbearable, in the cell I had to sit for three days.


They had decided that I would be moved to jail instead, and all this without getting a call,
and since I live with my parents I wanted to feel free to call so they would know where I was.
Be gone days at a time without hearing from me is not something that I do I always hear from me
to someone in the family so they always know where I am.

But apart from that it was quite nice in jail I got a better blanket and pillow and there is a
TV with a lot of channels and there are quite a few books you can choose from so you'll never be
completely idle. They wake at 8:00 and you get breakfast at 8:30 the time between 09:00 and 10:00
you get a chance to smoke, and after you get the opportunity to get into an exercise room, they come
with food again at 12 : 00 and at 16:00 and later at the 20:00 time, those with a fruit for the evening.

The worst thing about my months in jail, the overall insulation my restrictions
means I was unable to see anyone other than guards.

Then in June came the trial and it was not quite what I expected, I was convinced I would be released to
account for self-defense law, but it was not the case, I was charged with aggravated assault and abuse of
the act. The prosecutor called for two years in prison.

The man had said that I had threatened him for life if he went to the police (which I obviously had not done)


There were two people who witnessed one of them testified as that person had understood the situation and
I did not think there was any problem, the second witness was not quite as good as the first.
second witness thinks very badly of me for a reason which I do not even know about., in any case the witness
had decided to make it so difficult for me as possible and listed lie after lie, it seemed to never end.


But when the trial was over, I had to go home and wait for the appeal. And when it came to even say that it probably
was the worst choke I have ever received, District Court had struck judgment guilty of both charges
in points (aggravated assault and abuse of the act)



They think I should serve one year and three months in prison. it was the sentence I received.
I was obviously very upset, abuse of the acts I did not even know how they could think of to punish me for it.
First, there was word against word since it was actually me who called police about 5 -10 minutes after the
incident and told where I was and where the man was. Who would threaten someone for life if he went to the police and
then himself 5 -10 minutes later to call the police?


Anyway, once I got my sentence I called my lawyer and the first thing he
said when he heard it was me "Yes understand that you want to appeal"
he did not understand how they could judge me for this.

Right now I'm home and waiting for the Court of Appeal's ruling on how it goes.
The trial was in early June and three weeks after the appeal is sent in, so since then
I have only been able to sit and wait, to wait for a decision feels as bad as the punishment
because it is fixed where it is you can not go abroad or get a job in another city or to an
education because any day can get a letter from the Court of Appeal that says that I should
come to a prison sentence.